...men hur ska man kunna låta bli att smälta ned i en sentimental liten pöl när ens instruktörer och elever, tillika vänner, genererar en smärre hjärtattack när de tyst väntar i studions mörker vid öppningsdags en sedvanlig måndag? För att helt plötsligt börja sjunga och dansa en koreografi som stavar till ditt namn, serverar dig en rörande genomtänkt tema-tårta och bedyrar om att de ämnar kasta ut dig ur ett flygplan.
Att uppvisa genuin tacksamhet underminerar visserligen min image som hård och besynnerlig, men jag har nog aldrig blivit så överraskad typ... ever!
Ni må ha ha förkloratat mitt liv med ett par veckor, but I still luv you guice <3
No comments:
Post a Comment