Jag älskar mitt jobb!

Jag tänker inte förneka saken, ibland är det så sjukt stressigt och ansträngande att hålla allt i luften, jag är bara en och samtalen/intressenterna/bokningarna/eleverna är så många. Det är så mycket som ska fixas, det är så mycket som kan gå åt helvete (och gör!) och ibland måste man vara sådär omöjligt kreativ för att lösa problemen som dyker upp konstant (Murphy's law). Det sista jag vill är ju att kompromissa kvalitén på det jag gör...

Men för att vara 100% ärlig: det ABSOLUT viktigaste för mig är att alla är nöjda. Visst, om någon har fel sorts förväntningar och därför blir besviken så är det inte mycket jag kan göra. Men jag vill verkligen levera det utlovade, se till att folk har roligt, att de ser resultat och att de gör framsteg. Att det är givande och värt tiden.

Och... trots att det man säger om egenföretagare stämmer mer än väl in på mig ("jobbar mest, tjänar minst") så är jag så otroligt glad och tacksam och nöjd!
Som idag. Igår. Förrigår. Och överhuvudtaget... ibland får man så bra respons och har så exceptionellt kul att man undrar om det inte är olagligt att ha så kul med sitt jobb.

Så. Om någon av dem jag plågat under mina pass råkar läsa det här, och om jag inte sagt det tillräckligt tydligt redan: TACK! Tack för att ni är så vansinnigt roliga att ha att göra med och tack för att ni visar att det jag trodde så starkt på verkligen var något att hänga i granen, även i praktiken.

Glad och död :D

Återuppstår imorgon, bbl.