Någonstans får en stackars SL-människa förundras över varför en överexhalterad typ på nattåget går i taket på en av vagnarna. Jag blev vänligt upplyst om att det minsann finns kameror invid varje LED-skylt i de nya pendeltågen och någon kommer ju förr eller senare att upptäcka mina hyss.
Men vad som är viktigare än att det finns övervakningskameror är faktumet att det finns stänger! Hyffsat användbara stänger i kombination med plana, hårda tak (i studion är det fusktak av plattor och jag kan således inte nyttja taket för att utöka min repertoar).
Hungrig, slutkörd och hög på koffein var min uppspelta äventyrslystenhet mer än rågad ikväll. Därför fick jag snilleblixten att prova det tidigare främmande tricket "ceiling walk" näst sista stationen innan jag skulle kliva av. Och det satt på första försöket! Lycka!
Nästa steg blir ett trick med det lockande namnet "death lay". Med andra ord spräcker man skallbenet och slår in både näsa och tänder om man misslyckas. But hey, friskt vågat hälften vunnet, right? Gud förbjude bara att tåget skulle börja röra sig precis när jag klämt mig på plats. Det är ett trick som faller in under kategorin: Jag-vet-hur-man-tar-sig-upp-(teoretiskt)-men-jag-har-ingen-aning-om-hur
man-tar-sig-ner.
Eller varför inte spagat mot taket?!
Det finns mycket spännande man kan göra i kollektivtrafiken :D
No comments:
Post a Comment