Wednesday, May 23, 2007

Någonstans finns det någonting med en rejäl buckla i

Första träningspasset med bruten fot igår. Gick över förväntan!
Foten bröt jag när jag sprang förresten, inte när jag dansade. Kontentan? Löpning = farligare än poledance :P

I början vad den sned. Så sned att jag misstänkte att någonting var av. Så när jag hade lipat färdigt (och jag har tidigare brytit båda benen och kan med facit i hand säga att det här var MYCKET smärtsammare) tog jag tag i ytterdelen av det lilla ben som var krokigt och drog. Rakt fram. Hårt. Det var roligt. Och ont. Sen blev den rak.
Hurra! Jag är min egen läkare...

Nästkommande morgon åkte jag till slaktaren. Men där fick jag bara lite bandage och en räkning. Medhavda kryckor och tabletter var mina egna men även dem blev jag nästan rövad på. Skandal!
- Om du har jätteont om 3-4 dagar kan du komma tillbaka så lägger vi gips istället.
- Men. Jag har jätteont NU, räknas det inte?

Så till saken. Jag ville inte ställa in träningen för en sådan skitsak så jag åkte in till studion i alla fall. Allt flöt på perfekt, jag lyckades till och med lära ut ett par nya trick.
Hell! Jag DANSAR bättre än jag går, för tillfället.

You may take my feet, but you can never take my freedom!

2 comments:

Anonymous said...

Du drog alltså foten rätt efter att du brutit den!? Du måste gilla smärta ;) men jag hoppas att du fick en ordentlig röntgen tagen på sjukan så att ingenting kom snett.

Hoppas foten blir bra snart, intressant blog!

Anonymous said...

Ja, verkligen starkt av dig att fixa något sådant! Jag minns när klas kasta en basketboll till mig så mitt finger gjorde ont som fan, då trodde han bara att jag hade stukat det, men sen visa det sig attjag fick en spricka så jag fick gipsa och det gjorde så jävla ont och jag skulle ALDRIG ta på det ens för det gjorde som sagt så ont,

det var min vänster förresten så jag har haft svårt att spela cello sen dess