Första träningspasset med bruten fot igår. Gick över förväntan!
Foten bröt jag när jag
sprang förresten, inte när jag dansade. Kontentan? Löpning = farligare än poledance :P
I början vad den sned. Så sned att jag misstänkte att någonting var av. Så när jag hade lipat färdigt (och jag har tidigare brytit båda benen och kan med facit i hand säga att det här var MYCKET smärtsammare) tog jag tag i ytterdelen av det lilla ben som var krokigt och drog. Rakt fram. Hårt. Det var roligt. Och ont. Sen blev den rak.
Hurra! Jag är min egen läkare...
Nästkommande morgon åkte jag till slaktaren. Men där fick jag bara lite bandage och en räkning. Medhavda kryckor och tabletter var mina egna men även dem blev jag nästan rövad på. Skandal!
- Om du har jätteont om 3-4 dagar kan du komma tillbaka så lägger vi gips istället.
- Men. Jag har jätteont NU, räknas det inte?
Så till saken. Jag ville inte ställa in träningen för en sådan skitsak så jag åkte in till studion i alla fall. Allt flöt på perfekt, jag lyckades till och med lära ut ett par
nya trick.
Hell! Jag DANSAR bättre än jag går, för tillfället.
You may take my feet, but you can never take my freedom!