Cultural Learnings of Japan for Make Benefit Glorious Practice of Poledance

Mot alla odds: tillbaka i underbara Sverigeland med mer idéer och blåmärken än någonsin.

Jag kom visserligen åt att träna tillfredsställande mycket för egen egen del, men det är framför allt våra workshops och utbytet av erfarenheter med andra instruktörer och elever som har varit mest givande.

Först nybörjar- dito:

...där deltagarna ifråga ska ha all eloge för hårt arbete och den snabbaste inlärningen i mannaminne. Jag är superimponerad :D





Ordinära företagare gör klokt i att alltid bära sina visitkort med sig. Jag borde för jämnan ha en låda t-shirts under armen eftersom folk ständigt blir kära i dem och undrar var de finns att få tag på.



- Sträck nu foten upp och så nära huvudet som det går.
- Haha, du skojar?!




Fortsättarworkshopen:

...blev lite mer avancerad än namnet antyder.
Tillräckligt många av deltagarna var inbitna entusiaster som hade minst lika mycket att lära mig som jag kunde lära dem. Därav ville jag lägga in ett par extra utmaningar och ge dem lita nya trick att bita i.





- Eek, jag vågar inte!
- Jo, du vågar. Släpp armen som jag petar på*
(redaktionens anmärkning: det där med "höger" och "vänster" är sällan användbart när folk är upp och ner eller ut och in)



Efter schemalagda passet (samt en del bonusträning, utöver det) hade den talangfulle och energiske Hirosumi tillräckligt mycket kraft kvar för att visa oss en av sina unika spins:



Han är så jäkla stark! Min mage har inte en suck på den snurren. Har redan provat...
Dessutom är jag hemskt besviken över att ha behövt åka hem ynka två dagar innan han och hans trupp (två killar och två tjejer) skulle ha sitt nästa uppträdande i Tokyo :(

Nåja, jetlaggad som få och utan en chans att genom mediet av bokstäver och skiljetecken kunna förmedla hur roligt och givande det kan vara när det blir så roligt och givande som det här var, I'll just leave you with this one pic:



...om du någonsin undrat hur man får in 4 personer på en stång och fortfarande har en halv meter kvar till golvet.

Men! Allt klättrande och klängande är inte träning, och givetvis hinner vi* klämma in lite andra dumheter också.
Även om jag visserligen var överraskande mör efter semiavancerade workshopen och inte alls kände sedvanliga otyglade lust till att bestiga allt i min väg.



* = Charlie, Lu och undertecknad:





...efter vilket Charlie får nog och offrar yours truly med ett trubbigt 400yens-paraply.





All play and no work...



Hursomhelst är jag tillräckligt inspirerad och berikad för stunden och bakomkulliserna-arbetet är återupptaget med ordinarie kraft.
Höres på forumet!