Jag känner mig alltid lika tagen på sängen när en kurs har lidit mot sitt slut. Precis när man har lärt känna alla och det blivit som roligast :/
Givetvis hoppas jag då att folk har lust och möjlighet att gå även nästa svårighetsgrad, så att jag kan hålla kvar dem i mitt våld ett liiitet litet tag till...
En av de roligare saker med kursavslut är dock alla miniuppträdanden man får se på det sista passet. Mot slutet får kursdeltagarna i uppdrag att sätta ihop en egen koreografi, med min hjälp om de så vill, men fortfarande utan min egentliga inblandning. Det är DÅ man blir som mest imponerad. När man så tydligt ser hur långt var och en har kommit, att de som först föll ihop i trötta små högar nu hissar upp sin kroppsvikt utan problem, hur de hunnit utveckla en personlig stil och hur kreativa de kan vara om man bara hotar dem lite ;)
Det må låta sentimentalt men jag blir så genuint glad och upprymd utav att allas framsteg.
...och till råga på allt så fick jag idag världens gulligaste gest! Jag har aldrig hört på maken att man ger sin instruktör blommor i slutet av en kurs men blev desto mer rörd.
Tack allihop för att ni är så underbara. Jag har turen att vara en av de få i det här landet som ALLTID ser fram emot att gå till jobbet!
Och nu... mot nya äventyr!
Det tog inte många timmar innan de flesta platser på oktoberkurserna var bokade, men jag kan ännu klämma in ett par stycken till.
Skynda, skynda.
