Lättnadens suck.
Pole Art kom och gick. Sisådär ett års förberedelser exploderar i en storm av jubel, respons, feedback och galen internettrafik.
Alla ens vänner hinner skriva långa inlägg om sina intryck från kvällen,
fotograferna hinner posta fantastiska gallerier... och jag?
Jag roddar av, mailar, sorterar och försöker förgäves hasa ikapp.
Jag kan inte hymla med vilken galen press det var den här gången. Hur ofta jag mellan sammanbitna tänder mantrade "aldrig mer" för mig själv. Alla förväntningar, alla toppdansare och långväga publik - and you've only got one shot to live up to their expectations.
Förstå vilket antiklimax OM alla som rest så långt, som hört hypen i flera år, åker hem med en känsla av "...meh"?
Det man gör rent praktiskt är en sak. Men de proportioner en sak kan få i andra människors mun och ryktesväg är helt omöjligt att kontrollera. To be frank... I've been sweating bullets.
Vad bättre då än att slutresultatet överträffar till och med
dina egna (sjukligt perfektionistiska) ideal? När de där långväga gästerna kommer fram efteråt och ba': "Wow... I expected it to be great... but this was just..."
Kulturfolk var där:
http://kulturbloggen.com/?p=59599
Press var där:
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/kulturdirekt/pressrelease/view/pole-art-2012-785494
Polescenen hängde på tråden och följde vår livestream:
http://new.livestream.com/Poleranking/PoleArt
Dansarna och lineup:en var priceless:
http://poleart.org/en/Results
Vårt team var en lean mean working machine - tack alla som jobbade backstage och imponerade gränslöst. Jag är skyldig er min njure!
Ljuset var gudomligt - tusen tack till Micke.
Hår och makeup var pricken över i:et (jag ska aldrig mer förringa betydelsen av styling, jag lovar!).
Vårt ljud var custom made, polerat långt i förväg. Om jag inte misstar mig har Body+Pole redan börjat slänga blickar på vår ljudtekniker. Claes - du är guld!
Riggningen - INTE MINST RIGGNINGEN - var topp, I dare to say. Vi började testrigga i våras. Belastningsprovade. Filmade. Informerade alla deltagare om hur scenen och stängerna och trossen skulle komma att bete sig.
Som resultat sitter jag fortfarande i Skypemöten med poletidningar och tävlingsarrangörer angående
varför Pole Arts riggning alltid funkar så bra.
För att stängerna på en pole-tävling är prio nummer ett? Isn't that a given?
Tre-fyra månader innan tävlingen började vi kötta på allvar.
Intellego koreograferade sitt öppningsuppträdande. Försök samla 10+ pers på regelbundna repetitioner över semesterperioden, liksom. Good luck.
Helt sinnes att de rodde allt i hamn.
Julija och Zenia fick i uppdrag att underhålla publiken i foajén. Så många timmar som vi tillbringat i stretchrummet med det där materialet alltså... hade jag varit de hade jag strypt mig.
Dance 4 ice hade en isinstallation utanför teatern. Jag hade en liten fotoutställning i. Videomaterial från föregående events rullade på skärmat och projektorer. Och vi formligen tapetserade nedre Götgatan med flyers och affischer.
Får man säga att man är sugen på en liten semester nu? (fast äh, ja' ba' skojja... kommer inte vara ledig igen förrän vid jul)
Men. Samtidigt. Obotligheten. Jag har ju redan börjat planera för nästa år.
Ses då!
PS. Tack
Stina för alla gudomligt vackra foton - du slutar aldrig att imponera.
