"Det går inte." Det är få uttryck jag ogillar mer. Allt går! Tro mig... Kanske inte nu och på en gång... men har man verkligen gett sig fan på att erövra en bergstopp är det bara en fråga om tid.
Det här är ett trick jag helt ärligt inte trodde att jag skulle klara. Någonsin (vilket givetvis gör mig till en hycklare).
Men inte nog med att det är bestiget, nu börjar jag bli riktigt stabil och kontrollerad i det också. Till och med dödsångesten retirerar. Victory!
Jag har en del killar som kommer och tränar hos mig. Men inte alls så många som de borde eller skulle kunna vara (jämfört med tjejerna). Förbålt jävla synd, är vad det är.
Händig karl som jag är har jag tillbringat helgen med att lägga nytt golv i studion. Det gamla hade råkat ut för en liten olycka. Med betoning på olycka.
Eftersom alla tycker att bilder på byggarbetsplatser är rent adrenalinframkallande följer här en liten tutorial om hur även DU kan börja drömma mardrömmar om flygande parkett.
Steg 1: Töm lokalen på bråte (det är någonstans här man börjar undra VARIHELVETE alla saker kommer ifrån)
Steg 2: Riv gammalt golv.
Steg 3: Upptäck förskräckt att någon har hånglat med Leica-objektivet på din kamera.
Steg 4: Beundra det äckliga underlaget.
Steg 5: Städa (klar favoritaktivitet, och hör sen!)
Steg 6: Börja blygsamt i ett hörn som ingen ändå någonsin använder. Konstatera att man lika gärna kunde ha odlat mossa här.
Steg 7: Begrunda vilka verktyg som klär dig bäst (själv är jag mest förtjust i handsåg och kofot, Giallo-style)
Steg 8: Ta en paus för att dansa lite.
Steg 9: Ta ytterligare en paus för att plocka sågspån från dina strumpor.
Steg 10: Plocka ihop gammalt golv i en prydlig hög eftersom du inte har någon dragkrok på bilen och noll lastutrymme. Hoppas att ingen märker.
Steg 11: Ta ett steg tillbaka och insup skönheten av ditt arbete.
...
Kvadratmeter: 50-ish? Tidsåtgång: 25 timmar (sic) Felsågningar: En miljard Frustration över varför förbannade-h*lvetes-planka! inte passar: Priceless
Igår var sista passet med sista gruppen i första kullen. Redan första augusti kör nästa termin igång så jag kan inte påstå att jag har utrymme för att bli sentimental. Men ickedestomindre har jag ett par klockrena citat från denna svunna tid, värda att förevigas. Courtesy of my students:
- Jag kan ju inte sluta tänka på det här. Överallt där jag är tittar jag efter vägskyltar, lyktstolpar och lämpliga stänger.
- Jag har provat att köra på ett par lekplatser. Men stängerna där sitter så nära klätterställningarna. Man slår i benen hela tiden. Och så kommer ungarna fram och tittar misstänksamt: "Vad gör du fröken?" "Jag... LEKER!"
- Jag får inte riktigt plats i mina tröjor längre. Över armarna alltså. Ryggen känns lite tajt också. (redaktionens anmärkning: detta yttrades alltså efter blott åtta veckors träning!)
- Jag var ute och gick med hunden en kväll. Vi kom till en parkeringsplats och det fanns sådana där skyltar där. Jag hoppade på den och tog i. Men den böjde sig och gick sönder! Så nu vågar jag inte längre...
En fråga som jag får, från gång till gång. Befogad att ställa, men inte med skepsis. Precis som jag nämner på http://poledance.se/ (under fliken "Klasser") går vi under nybörjarkursen igenom MINST 23 olika trick, utöver en hel uppsjö relaterade steg och variationer. Hur mycket av det man väljer att ta till sig är helt upp till en själv. Den stora volymen är avsedd just för att man ska kunna välja och vraka mellan trick som känns som att de passar en själv. För även om stegen är desamma kan slutresultatet te sig vitt olika, i.o.m. den personliga stilen och prägeln man sätter på sin dans. Så fort man har blivit lite varm i kläderna och känner sig någorlunda säker i VAD man gör kan man också börja tänka på HUR man gör det. Därigenom kommer mycket av den egna personligheten fram i dansen. Och det, mina damer och herrar, är kärnan och det verkligt fantastiska med varje konstform.
Men nog om det! Huvudsaken här var ju att jag för första gången på en evighet har en liten video tillhands. Jag håller på med ett litet projekt, relaterat till våra kurser (mer än så säger jag inte i dagsläget) och efter att jag var klar med att filma material till det fick jag för mig att klämma ur de sista krafterna genom att försöka mosa ihop några av de trick vi går igenom i nybörjarkursen, under en och samma låt. Givetvis misslyckades denna improvisation till den mån att jag bara fick med mig drygt hälften, men det kan kanske ge en fingervisning ändå?
Fascistisk perfektionist som jag är ser jag nu en miljard misstag jag gjorde (och som STÖR MIG!)... men var bara lugn, inför "finversionen" som någon gång ska husera på hemsidan ska jag städa upp akten och fila på en ordentlig koreografi och inte bara första bästa som dyker upp i huvudet på mig.
Nåja... ON WITH THE SHOW!
Om det inte framgick av texten ovan (eller om du helt enkelt inte orkade läsa): videon denomstrerar drygt hälften av materialet som vi går igenom under nybörjarkursen. Så häng på till höstterminen! ;)
Någonstans får en stackars SL-människa förundras över varför en överexhalterad typ på nattåget går i taket på en av vagnarna. Jag blev vänligt upplyst om att det minsann finns kameror invid varje LED-skylt i de nya pendeltågen och någon kommer ju förr eller senare att upptäcka mina hyss. Men vad som är viktigare än att det finns övervakningskameror är faktumet att det finns stänger! Hyffsat användbara stänger i kombination med plana, hårda tak (i studion är det fusktak av plattor och jag kan således inte nyttja taket för att utöka min repertoar). Hungrig, slutkörd och hög på koffein var min uppspelta äventyrslystenhet mer än rågad ikväll. Därför fick jag snilleblixten att prova det tidigare främmande tricket "ceiling walk" näst sista stationen innan jag skulle kliva av. Och det satt på första försöket! Lycka!
Nästa steg blir ett trick med det lockande namnet "death lay". Med andra ord spräcker man skallbenet och slår in både näsa och tänder om man misslyckas. But hey, friskt vågat hälften vunnet, right? Gud förbjude bara att tåget skulle börja röra sig precis när jag klämt mig på plats. Det är ett trick som faller in under kategorin: Jag-vet-hur-man-tar-sig-upp-(teoretiskt)-men-jag-har-ingen-aning-om-hur man-tar-sig-ner. Eller varför inte spagat mot taket?!
Det finns mycket spännande man kan göra i kollektivtrafiken :D
