Igår var sista passet med sista gruppen i första kullen. Redan första augusti kör nästa termin igång så jag kan inte påstå att jag har utrymme för att bli sentimental.
Men ickedestomindre har jag ett par klockrena citat från denna svunna tid, värda att förevigas.
Courtesy of my students:
- Jag kan ju inte sluta tänka på det här. Överallt där jag är tittar jag efter vägskyltar, lyktstolpar och lämpliga stänger.
- Jag har provat att köra på ett par lekplatser. Men stängerna där sitter så nära klätterställningarna. Man slår i benen hela tiden. Och så kommer ungarna fram och tittar misstänksamt:
"Vad gör du fröken?"
"Jag... LEKER!"
- Jag får inte riktigt plats i mina tröjor längre. Över armarna alltså. Ryggen känns lite tajt också.
(redaktionens anmärkning: detta yttrades alltså efter blott åtta veckors träning!)
- Jag var ute och gick med hunden en kväll. Vi kom till en parkeringsplats och det fanns sådana där skyltar där. Jag hoppade på den och tog i. Men den böjde sig och gick sönder! Så nu vågar jag inte längre...
- Jag älskar dig! *kysser stången*
:D
Är det inte underbart så säg?!
No comments:
Post a Comment