Slut för i år

Igår hölls det sista passet för 2007. PoleDance.se firar snart ett år och jag kan lova att det har gått undan!

Efter alla fantastiskt fina och fantasifulla uppvisningar var det dags att packa ihop stängerna och låta dem vila fram till januari då vi kör igång med en ny termin.
Men först... en djuprengöring.

Här är bråtet:

Beväpnad med tandborste och ett par timmar extra plockar jag isär alla stänger till minsta komponent (det är fler muttrar, gängor och kullager än vad man skulle kunna önska) för att rengöra och smörja. Väääärldens roligaste aktivitet. Hedersord.

Se vad vackert det blir när det är klart. Ooh, shiny...

Och slutligen, en önskelista till Jultomten: (ta fram anteckningsboken nu då!)

- Ett fat Alcogel
Minst! Det är på tiden att Apoteket inser att 600ml med pump räcker i typ två sekunder.

- Golvförsänkning
Omfattande dito, både hemma och i studion. Jag behöver mer höjd. MER HÖJD!

- Wounderbaum med WD40
Representin'/feels like home!

Återkommer efter årsskiftet.
Over and out.

What not to wear

Eh, superfet lotion? Eller något annat rent hälsovådligt.
I övrigt har jag inga invändningar. Ha helt enkelt kläder som är bekväma och som du trivs i.

Men eftersom folk envist hör av sig och ber om närmare specifikationer kan det vara lämpligt att ta upp ett par exempel på vad man kan ha på sig till träningen. Och vad det i så fall skulle vara bra för.


Nybörjare:

3/4-delsbyxor eller långbyxor



Varför?

I början gör man mycket spins där man t.ex. greppar med knävecket. Det initiella nötandet, tillsammans med att huden kanske inte är van vid den påfrestande friktionen, gör att du besparar dig själv många brännmärken genom att komma i hyfsat täckande byxor.
Skulle det eventuellt visa sig att du behöver mer grepp (med t.ex. vaden) kan du enkelt kavla upp dina byxor till knät.

Exempel:

Knäveck. Inte nybörjartrick, but you get the point...




Kortärmat eller ärmlöst



Varför?

Vid intensiv inomhusträning används oftast kortärmade svala plagg eftersom det annars lätt blir för varmt. Ibland kan man dessutom ha nytta av att kunna greppa med underarmen eller armvecket, även om nybörjare allt som oftast bara använder händerna.

Jämför samtliga plagg och deras syften med huruvida du skulle föredra att ha vantar på din primära greppyta (händerna) eller ej.

Exempel:

Armveck. Inte heller nybörjartrick, men illustrativt?




Svettband



Varför?

A blast from the past! Tycka vad man vill - för många personer med känsligare hud fyller ett svettband runt handleden en uppskattad funktion. Som tidigare nämnt kan det ta ett tag att vänja sig vid friktionen (som också är nödvändig för att man ska kunna hålla sig uppe), men inte ska det behöver betyda att man måste lida sig igenom en söndernött och öm vrist den första tiden?

Det finns dessutom en del trick som belastar nämnda hudyta extra hårt. Tränar man dessa specifikt kan man behöva plocka fram svettbandet även när man är allt annat än nybörjare. There is no shame!

Exempel:

Här är en lugn och illustrativ spin där handleden skalas illa kvickt om man inte har elefanthud from hell eller någon typ av skydd.




Fortsättare:

Shorts



Varför?

När man börjar klättra och framför allt sitta/hänga på stången använder man lårens hud på precis samma sätt som man tidigare använde handflatornas. Huden ska vara ren och torr, och helst också lite varm. En varm stång och en ouppvärmd person kan samarbeta skapligt, likasom en ordentligt uppvärmd person och en kall stång. Men om båda är kalla kommer greppet att vara lika med NOLL.

Få upp pulsen! Och se till att göra det till en vana att bära shortsen under dina vanliga träningsbyxor. Då kan du byta till det mest lämpliga plagget beroende på vad du tränar för tillfället: spins eller statiska trick.

Exempel:

Lår. Lår är fantastiska och bra och kan användas till mycket. Underskatta inte the power of lår.




Långärmat



Varför?

En långärmad tröja, gärna i ett utförande du snabbt kan dra på och av dig, kan spara dina överarmar mycket smärta. I vissa trick kommer huden på baksidan av armen i vägen. En kollision som lämnar en massa spräckliga blåmärken på triceps. Blåmärken är det vanligtvis ingen mening att klaga på, men det här gör exceptionellt djävulskt ont!

Exempel:

Fantastiskt nog har jag inga vettiga bilder eller videos med exempel på triceps-slitar-tricken såsom corkscrew, yogini eller rocketman. Ni får ta mig för mitt ord och mina talande märken, helt enkelt.




Avancerat:

Crop top



Varför?

Innan du vet ordet av hänger du i luften och greppar med kroppsdelar som du inte ens visste kunde greppa.
Ibland kan man behöva utnyttja så pass obskyr och långsökt hud som armhåla, rygg eller sidan av magen. En kort topp eller sportbehå är idealt. Att kavla upp ett linne funkar förstås också. Dock är det relativt få trick som nyttjar detta. Toppen kan man därför med fördel ha under sin vanliga träningströja, ifall den eventuellt skulle behövas.

Exempel:

Armhåla. Plus lite rygg. Ouch.




Undvik:

Strumpor! Ibland kan de skona dina fötter från att bränna ihjäl sig mot golvet. De är också guld när man stretchar spagat. Men överlag är strumpor alldeles för hala, speciellt när man landar med en duns och centripetalkraft på 4G från 2 meters höjd.

Hudkräm! Halt? Såinihelvete! Du behöver max fem varv för att själv förstå varför det här skulle innebära ond bråd död för samtliga inblandade.

Fladdriga, överambitiösa eller sköra plagg! Du kommer bara att trassla in dig och tröttna.
Tänk zombieattack: keep it simple to survive!

En annan typ av dans

Ni som har haft pass med mig vet hur hårt jag motsätter mig uttrycket "kan inte".
Vill inte är en sak.
Orkar inte är en annan.
Kan inte - det vägrar jag godkänna.
Alla kan. Vilja är en fantastisk egenskap som vi bör förvalta med kärlek och aldrig underskatta.

Följande material är ett uppträdande som också blev det vinnande bidraget CCTV's danstävling i Peking. Ma Li förlorade sin högra arm och Zhai Xiaowei sitt vänstra ben i var sin bilolycka. Här dansar de balett, "Hand in hand":



Jag hoppas att ni blir lika inspirerade som jag.

...

PS. På tal om "kan inte", här är en till video som fick mig att gråta som ett litet barn. På temat temat sport, viljestyrka och "kan".
Team Hoyt.

PoleDance.se couture, del II

Igår hämtade jag ut ett paket. Och utifall käre läsare någonsin har undrat hur 10 kilo t-shirts ser ut valde jag att dokumentera paketets innehåll innan det sprids vitt över världen.



60 tröjor idag, betydligt färre imorgon.
Men de som jag INTE har lovat bort till diverse poledance-kollegor och annat löst folk utomlands, de kan med fördel inhandlas i vår studio, för en blygsam peng.

Finns i både babydoll-modell och regular straight.
Tyget har inte så mycket stretch och är ganska tjockt, till skillnad från de tidigare tröjorna, som sprack upp i trycket och tappade formen eftersom de var så stretchiga. Pero no mas!

Finns från small upp till xx-large.





Come join the dark side!
...we have t-shirts ^^

Jag ser ljuset!

Ursäkta mig medan jag plockar upp min haka från golvet men här har poletten varkligen trillat ned!

Felix må vara helt hypnotiserande med sitt flytande, gravitationstrotsande lugn...
Men ett framförande som nedan - kraftigt men ändå fullt kontrollerat, med sådan styrka, grace och originalitet, visar tydligt att det inte alls behöver vara mjukt och fluffigt för att vara trollbindande.

Notera även hur hon använder STATISK stång (jfr. roterande, ovan) och ändå får ut så mycket rörelse.
Skillnaden i nödvändig ansträngning är enorm, tro mig.

Titta. Gör. Nu!



Jag ska också titta. En miljard gånger till. Sedan ska jag åka till studion och öva på 00:04 - 00:13 tills jag spyr.

Att offra sig för konsten

Den asiatiska pop-sångerskan Jolin Tsai flögs tidigare i år till London för att ligga i 10 dagars hårdträning hos min bekante Adam Jay. Strax efter det kompletterade hon med akrobatik i tyg (vilket är överraskande besläktat till sitt tekniska utförande).



Frukten av alla ansträngningar var avsedd för den nya musikvideon Agent J:



Riktigt bra jobbat på bara 10 dagar. Hon fick bland annat till en luftig reverse grab, som tog mig personligen år och dagar.
Nu sitter jag och håller tummarna för att vi ska få se än mer vettig pole i media.

I can has make speak another languages ^^

Efter mycket påtryckningar har jag fallit för frestelsen att göra siten halvbegriplig, även för utbölingar.

Engelsktalade individer är nu välkomna att flukta runt bland vår essentiella info och mina onödiga rants.
Beträds på egen risk. Används endast i utbildande syfte, ej för konsumption.

Kort sagt: knock yourselves out, guys! And if you ever find yourself woken up in Stockholm, wondering what you are doing in Sweden, how you got here AND in dire need of a workout... feel free to pay us a visit. I promise you sore muscles and bruises like you've never had before.
Fun fun :)

Även annat smaskigt är på gång. Stay tuned et bienvenue!
いらっしゃいませ。よろしくお願いします。

Kurser börjar och kurser tar slut

Jag känner mig alltid lika tagen på sängen när en kurs har lidit mot sitt slut. Precis när man har lärt känna alla och det blivit som roligast :/
Givetvis hoppas jag då att folk har lust och möjlighet att gå även nästa svårighetsgrad, så att jag kan hålla kvar dem i mitt våld ett liiitet litet tag till...

En av de roligare saker med kursavslut är dock alla miniuppträdanden man får se på det sista passet. Mot slutet får kursdeltagarna i uppdrag att sätta ihop en egen koreografi, med min hjälp om de så vill, men fortfarande utan min egentliga inblandning. Det är DÅ man blir som mest imponerad. När man så tydligt ser hur långt var och en har kommit, att de som först föll ihop i trötta små högar nu hissar upp sin kroppsvikt utan problem, hur de hunnit utveckla en personlig stil och hur kreativa de kan vara om man bara hotar dem lite ;)

Det må låta sentimentalt men jag blir så genuint glad och upprymd utav att allas framsteg.

...och till råga på allt så fick jag idag världens gulligaste gest! Jag har aldrig hört på maken att man ger sin instruktör blommor i slutet av en kurs men blev desto mer rörd.
Tack allihop för att ni är så underbara. Jag har turen att vara en av de få i det här landet som ALLTID ser fram emot att gå till jobbet!



Och nu... mot nya äventyr!
Det tog inte många timmar innan de flesta platser på oktoberkurserna var bokade, men jag kan ännu klämma in ett par stycken till.
Skynda, skynda.

Mer bilder från Tokyo

Närmare bestämt från den superfina studion Art Flow tillsammans med Lu Nagata! Framgångsrik entreprenör och en fantastisk dansare.
För en inblick i de häftiga shower hon och hennes elever sätter upp, kolla här.

Samtidigt, på andra sidan jordklotet...

Tillbaka!
Did you miss me..?

En alldeles för kort visit, men desto mer lärorik.
Undervisningen skiljer sig en hel del från den jag bedriver i Sv, huvudsakligen beroende på japaners tillbakadragna sätt och otendens att ta egna initiativ. Vilket bara får mig att förundras ännu mer åt hur påhittiga mina elever är.
Men samtidigt är det väldigt lärorikt att se hur en sådan approach fungerar och ger mig uppslag till hur mer avancerade kurser och workshops kan se ut i framtiden.

En annan häftig sak är att även om poledance är väldigt nytt i Japan så har det snabbt blivit en poängplockande trend i Tokyo. Massor av klubbar, fester, releasepartys, etc. anställer de bästa dansarna för att imponera på publiken med häftiga shower under kvällens gång.
- "Man kan ha uppträdanden med jazzdansare eller breakare som är jätteduktiga, men folk har redan sett allt sådant. Och dessutom försvinner finliret i mörkret och partystämningen. Poledance är stort och explosivt, dansaren är högt upp i luften, snurrar och vänder sig upp-och-ner. Folk blir helt klart imponerade." ...berättar en framstående instruktör och performance artist.

Det är skönt att höra att ett land kan omfamna denna fantastiska sport på det sättet. Nyfikna på vad det faktiskt ÄR, utan några som helst förutfattade meningar.

Men mer om det sen...

For now, ett par bilder där jag antastar japanska gator:

...och givetvis Disney Land:

Internationella utbyten

För ett litet tag sedan hade jag nöjet att för första gången utbyta erfarenheter med en annan instruktör. Anna (nedan) från New York Pole Dancing kom för att besöka vår studio, kolla hur vi tränar samt gästinstruera några pass.



Framförallt för fortsättningsgruppen trodde jag att det skulle ligga ett visst värde i att insupa en ny approach.

Jag vill inget hellre än att var och en utvecklar sin egen stil. Men det är inte helt enkelt om man ständigt blir matad med mitt eget same-old-same-old.
Turligt nog har vi YouTube, gudagåvan till alla ambitiösa polers. Men att se en annan instruktör köra, i kött och blod, var i alla fall för mig en mycket välkommen aha-upplevelse.

Om drygt en vecka åker jag till Japan, där jag bland annat ska köra lite med Lu Nagata (nedan) från Art Flow Tokyo
Anteckningsblocket i högsta hugg!

Alles ist möglich

"Det går inte."
Det är få uttryck jag ogillar mer.
Allt går! Tro mig...
Kanske inte nu och på en gång... men har man verkligen gett sig fan på att erövra en bergstopp är det bara en fråga om tid.

Det här är ett trick jag helt ärligt inte trodde att jag skulle klara. Någonsin (vilket givetvis gör mig till en hycklare).

Men inte nog med att det är bestiget, nu börjar jag bli riktigt stabil och kontrollerad i det också. Till och med dödsångesten retirerar.
Victory!

Diskriminering!

Jag har en del killar som kommer och tränar hos mig. Men inte alls så många som de borde eller skulle kunna vara (jämfört med tjejerna).
Förbålt jävla synd, är vad det är.

Här är ett exempel på varför:

Kejsarens nya kläder

Händig karl som jag är har jag tillbringat helgen med att lägga nytt golv i studion. Det gamla hade råkat ut för en liten olycka. Med betoning på olycka.

Eftersom alla tycker att bilder på byggarbetsplatser är rent adrenalinframkallande följer här en liten tutorial om hur även DU kan börja drömma mardrömmar om flygande parkett.

Steg 1: Töm lokalen på bråte (det är någonstans här man börjar undra VARIHELVETE alla saker kommer ifrån)

Steg 2: Riv gammalt golv.



Steg 3: Upptäck förskräckt att någon har hånglat med Leica-objektivet på din kamera.

Steg 4: Beundra det äckliga underlaget.



Steg 5: Städa (klar favoritaktivitet, och hör sen!)



Steg 6: Börja blygsamt i ett hörn som ingen ändå någonsin använder. Konstatera att man lika gärna kunde ha odlat mossa här.



Steg 7: Begrunda vilka verktyg som klär dig bäst (själv är jag mest förtjust i handsåg och kofot, Giallo-style)



Steg 8: Ta en paus för att dansa lite.



Steg 9: Ta ytterligare en paus för att plocka sågspån från dina strumpor.



Steg 10: Plocka ihop gammalt golv i en prydlig hög eftersom du inte har någon dragkrok på bilen och noll lastutrymme. Hoppas att ingen märker.



Steg 11: Ta ett steg tillbaka och insup skönheten av ditt arbete.



...

Kvadratmeter: 50-ish?
Tidsåtgång: 25 timmar (sic)
Felsågningar: En miljard
Frustration över varför förbannade-h*lvetes-planka! inte passar: Priceless

Och hjälpe gud den som sätter första repan!

The end of an era

Igår var sista passet med sista gruppen i första kullen. Redan första augusti kör nästa termin igång så jag kan inte påstå att jag har utrymme för att bli sentimental.
Men ickedestomindre har jag ett par klockrena citat från denna svunna tid, värda att förevigas.
Courtesy of my students:

- Jag kan ju inte sluta tänka på det här. Överallt där jag är tittar jag efter vägskyltar, lyktstolpar och lämpliga stänger.

- Jag har provat att köra på ett par lekplatser. Men stängerna där sitter så nära klätterställningarna. Man slår i benen hela tiden. Och så kommer ungarna fram och tittar misstänksamt:
"Vad gör du fröken?"
"Jag... LEKER!"

- Jag får inte riktigt plats i mina tröjor längre. Över armarna alltså. Ryggen känns lite tajt också.
(redaktionens anmärkning: detta yttrades alltså efter blott åtta veckors träning!)

- Jag var ute och gick med hunden en kväll. Vi kom till en parkeringsplats och det fanns sådana där skyltar där. Jag hoppade på den och tog i. Men den böjde sig och gick sönder! Så nu vågar jag inte längre...

- Jag älskar dig! *kysser stången*

:D
Är det inte underbart så säg?!

"Hur mycket lär man sig, egentligen?"

En fråga som jag får, från gång till gång. Befogad att ställa, men inte med skepsis.
Precis som jag nämner på http://poledance.se/ (under fliken "Klasser") går vi under nybörjarkursen igenom MINST 23 olika trick, utöver en hel uppsjö relaterade steg och variationer. Hur mycket av det man väljer att ta till sig är helt upp till en själv. Den stora volymen är avsedd just för att man ska kunna välja och vraka mellan trick som känns som att de passar en själv.
För även om stegen är desamma kan slutresultatet te sig vitt olika, i.o.m. den personliga stilen och prägeln man sätter på sin dans. Så fort man har blivit lite varm i kläderna och känner sig någorlunda säker i VAD man gör kan man också börja tänka på HUR man gör det. Därigenom kommer mycket av den egna personligheten fram i dansen.
Och det, mina damer och herrar, är kärnan och det verkligt fantastiska med varje konstform.

Men nog om det!
Huvudsaken här var ju att jag för första gången på en evighet har en liten video tillhands. Jag håller på med ett litet projekt, relaterat till våra kurser (mer än så säger jag inte i dagsläget) och efter att jag var klar med att filma material till det fick jag för mig att klämma ur de sista krafterna genom att försöka mosa ihop några av de trick vi går igenom i nybörjarkursen, under en och samma låt.
Givetvis misslyckades denna improvisation till den mån att jag bara fick med mig drygt hälften, men det kan kanske ge en fingervisning ändå?

Fascistisk perfektionist som jag är ser jag nu en miljard misstag jag gjorde (och som STÖR MIG!)... men var bara lugn, inför "finversionen" som någon gång ska husera på hemsidan ska jag städa upp akten och fila på en ordentlig koreografi och inte bara första bästa som dyker upp i huvudet på mig.

Nåja...
ON WITH THE SHOW!



Om det inte framgick av texten ovan (eller om du helt enkelt inte orkade läsa): videon denomstrerar drygt hälften av materialet som vi går igenom under nybörjarkursen.
Så häng på till höstterminen! ;)

Snart i en tågvagn nära dig

Någonstans får en stackars SL-människa förundras över varför en överexhalterad typ på nattåget går i taket på en av vagnarna. Jag blev vänligt upplyst om att det minsann finns kameror invid varje LED-skylt i de nya pendeltågen och någon kommer ju förr eller senare att upptäcka mina hyss.
Men vad som är viktigare än att det finns övervakningskameror är faktumet att det finns stänger! Hyffsat användbara stänger i kombination med plana, hårda tak (i studion är det fusktak av plattor och jag kan således inte nyttja taket för att utöka min repertoar).
Hungrig, slutkörd och hög på koffein var min uppspelta äventyrslystenhet mer än rågad ikväll. Därför fick jag snilleblixten att prova det tidigare främmande tricket "ceiling walk" näst sista stationen innan jag skulle kliva av. Och det satt på första försöket! Lycka!



Nästa steg blir ett trick med det lockande namnet "death lay". Med andra ord spräcker man skallbenet och slår in både näsa och tänder om man misslyckas. But hey, friskt vågat hälften vunnet, right? Gud förbjude bara att tåget skulle börja röra sig precis när jag klämt mig på plats. Det är ett trick som faller in under kategorin: Jag-vet-hur-man-tar-sig-upp-(teoretiskt)-men-jag-har-ingen-aning-om-hur
man-tar-sig-ner.
Eller varför inte spagat mot taket?!

Det finns mycket spännande man kan göra i kollektivtrafiken :D

PoleDance.se couture

Det skamlösa IRL-spammandet kan börja!





Edit:
Finns i vaniljsmak också...

Public Service Announcement

Jag har skapat ett YouTube-konto specifikt för att folk som tränar med mig ska kunna vraka bland de bästa poledance-klippen YouTube har att erbjuda. Men med det inte sagt att ni andra inte är välkomna att slänga ett öga.
Surfa in, titta, bli inspirerade!

http://www.youtube.com/profile_favorites?user=PoleDanceDotSe

Dagens fynd är den senast inlagda videon: kompilation utav material från Miss Pole Dance Canada 2007. Sjukt bra.

Sabla fukt...

För tillfället spelar vädret knappast till vår fördel.

De senaste dagarnas höga luftfuktighet gör händerna för hala för att kunna hålla i stången ordentligt, samtidigt som den gör armar och ben så pass klibbiga att man fastnar som limmad och bränner sig utav bara helvete om man försöker glida. Dessutom gör det höga lufttrycket att skallen inte känns helt klar.
Först trodde jag att det bara var jag som inte var tillräckligt skärpt och på gång, men sedan visade det sig att en hel uppsjö av våra europeiska kollegor upplevt exakt samma problem den senaste tiden.

Nåja, nu ska jag gå och be till vädergudarna om torka intill förbannelse, samt peela mina handflateskavsår med ansiktsskrubb. Yum!

Jag älskar mitt jobb!

Jag tänker inte förneka saken, ibland är det så sjukt stressigt och ansträngande att hålla allt i luften, jag är bara en och samtalen/intressenterna/bokningarna/eleverna är så många. Det är så mycket som ska fixas, det är så mycket som kan gå åt helvete (och gör!) och ibland måste man vara sådär omöjligt kreativ för att lösa problemen som dyker upp konstant (Murphy's law). Det sista jag vill är ju att kompromissa kvalitén på det jag gör...

Men för att vara 100% ärlig: det ABSOLUT viktigaste för mig är att alla är nöjda. Visst, om någon har fel sorts förväntningar och därför blir besviken så är det inte mycket jag kan göra. Men jag vill verkligen levera det utlovade, se till att folk har roligt, att de ser resultat och att de gör framsteg. Att det är givande och värt tiden.

Och... trots att det man säger om egenföretagare stämmer mer än väl in på mig ("jobbar mest, tjänar minst") så är jag så otroligt glad och tacksam och nöjd!
Som idag. Igår. Förrigår. Och överhuvudtaget... ibland får man så bra respons och har så exceptionellt kul att man undrar om det inte är olagligt att ha så kul med sitt jobb.

Så. Om någon av dem jag plågat under mina pass råkar läsa det här, och om jag inte sagt det tillräckligt tydligt redan: TACK! Tack för att ni är så vansinnigt roliga att ha att göra med och tack för att ni visar att det jag trodde så starkt på verkligen var något att hänga i granen, även i praktiken.

Glad och död :D

Återuppstår imorgon, bbl.

En kort lektion i svenska (och engelska)

Eftersom det tydligen är hiskeligt svårt att skilja de olika störformade föremålen åt tänkte jag råda bot på förvirringen, en gång för alla.

Påle (eng: stake)



Stolpe (eng: post)



Stång (eng: pole)



Så... för allas trevnad, inga fler pinsamma oavsiktliga referenser till Vlad III Tepes.
K?
Class dismissed.