(...där ordet "vuxen" har väldigt lös betydelse)
Vad gör en svensk, en finsk och en japansk poledanceinstruktör när eleverna har gått hem för dagen?
Ja, det låter som en bellmanvits, men mina blåmärken försäkrar om att den allmänna oseriositet vi ägnade oss åt var alldeles verklig.
Ingenjörskonst definierad: när man får en galen idé vars realitet är högst tvivelaktig faller det sig mest naturligt att först diskuterara utförandet sinsemellan - sedan göra en visualiserande skiss på papper - för att slutligen offra vårt egna mjuka skinn för att testa.
Jag gjorde så många shouldermounts upp på folk att min högra underarm fortfarande känns som en urvriden disktrasa.
...och sedär, vi fastnade till och med på film ett par gånger!
Jag har självklart klippt bort alla delar där vi faller på varandra, skriker som stuckna grisar och slutar i hysteriskt skrattande små högar på golvet.
Lu och Tanja (den tidigare har jag redan tjatat om, den senare kommer från
http://www.rockthepole.fi/ i Helsingfors) har mycket bättre och fler bilder/filmer på sina kameror. Men fram till att jag har länsat deras minneskort får ni nöja er med detta högst diskutabla innehåll...