Pole Art 2011 u guice!!!

Ding dong, snart dags för det tredje Pole Art

Förlagt till Helsingfors i år. Vilket innebär att Tanja får brottas med allt det praktiska och snorjobbiga i att arrangera ett internationellt event för 700 åskådare. Medan jag kommer undan med att mer kreativa och lättsamma arbetsuppgifter från denna sida om pölen.

...som att t.ex. samla vårt crew för sena kvällar, långdragna plåtningar och suspekta tekniska lösningar:



Stina bakom kameran, våra egna Flore och Oleg framför.
Thx you guys för att ni så förebehållslöst går med på alla mina rubbade idéer. Och för att ni blir så jäkla bra på bild. Mwah <3

Förra året var tävlingen för övrigt blandad/öppen för både damer och herrar. I år är det en separat, egen klass för killarna... och 1000 EUR i pris för bägge förstaplatstagarna.
Så sök, för bövelen! Fame, glory och cash står på spel ;)

Hittills ytterst trevliga kandidater:



Deadline för anmälan är 10 juni.
Får jag se några svenskar i lineup:en innan jag blir gråhårig kanske?! Återstår...

Schema för april - juni

Come hang /w us, feel the love & be unapologetically kick-ass.

Sista kursomgången innan sommaren: http://poledance.se/sv/signup

Illusionen av originalitet

Undetitel: dans som dans & it's all been done before.

För en tid sedan började vi instruktörer på NPS jobba på en gruppkoreografi för 5-6 personer. En komedi, dessutom.
Tanken: lite stång, lite golvakro, lite partnering, lite mim/physical comedy. Avslappnat genreöverskridande mix sådär - for the love of all you urban people.
Vi har precis hunnit komma ur det grövsta idéstadiet och färdiga steg och karaktärer har börjat utkristallisera sig. Nu återstår "bara" att pussla ihop stegen ifråga. Plus att repetera tills man kräks. På allt (mest av allt på musiken).

Scenografin är som följer: gatuscen på 1950-talet. Två stänger agerar lyktstolpar på vilka dansarna klättrar. En parkbänk i mitten. Förvirring och konflikter. Hilarity ensues.

Fast forward några veckor och jag ser Cullbergbalettens senaste föreställning "True Stories of Castaways and Other Survivors" på Dansens Hus.
Med pappersmuggen i min ömma näve sätter jag kaffet i halsen när jag går in i salongen och möts av... två gatlyktor plus bänk.
Vilka dansarna senare visar sig använda för att klättra, hänga och svinga sig i.

Foto: Carl Thorborg

Min första reaktion är en impuls att alltid klä mitt kranium med metallfolie från och nu. Min andra, något mer balanserade insikt är att allt vi gör och skapar är tragikomiska upprepningar och remixer av samma gamla teman och idéer.

Dans som dans, vedertagen och etablerad eller fumlande nykläckt och på framväxt. I slutänden är det bara olika versioner av samma livsviktiga behov att yttra sig.
Just nu känner jag: varsågod och hugg av mina armar men ingenting kommer att hindra mig ifrån att skapa, röra på mig och uttrycka mig kreativt.

'Round the clock

Nu tänker jag inte försöka klämma in några fler pass.
Tänker. Inte!

Såhär blev det slutgiltiga schemat för i vår.
25 klasser i veckan. TjugoFEM-m-m.

Det finns hjärterum, åh ja:

Kreativitetstank

Vissa dagar blir jag lite yr. Inte av att ha stången på spinny alltså (pfft, I'd never), utan av all jäkla kreativitet och energi som slår en i fejan likt en vägg av svett när man kliver ner i studion. Den senare väggen är iofs högst reell, den också... men det är en helt annan historia.

Tänk - I ett föredetta-garage-gone-träningsstudio på Sveavägen samsas cirkusartister, professionella dansare och fullständiga nybörjare i perfekt symbios. Who would have thunk a couple of years ago?! Vem såg det komma?
Definitivt inte jag.

Någon som skulle kunna vara din granne samtalar avslappnat med sin träningskompis medan han står på händer. En småbarnsmamma sms:ar under tiden hon sitter i spagat. Folk värmer upp eller väntar på sin klass medan de traderar den atletkunskap du inte hittar i böcker men som nästan går att ta på när den hänger i luften.

Det är så förbaskat kul att gå till studion just för att det alltid finns något nytt att lära sig. Man känner sig aldrig klar/mätt/färdigskolad. Aldrig nöjd.

Och det vi fann imponerande igår är vardagsmat idag, visst. Visst blir man hemmablind och tappar perspektiv ibland?

Men å andra sidan räcker det med att ta ett kliv tillbaka för att jag ska få mig en mental örfil och önska att jag kunde göra juice på alla er underbara människor. Det är NI som inspirerar mig!



Nu senast, fotoprojektet med Rorschach-koncept.
Tema: bokstavlig form inom dans och dansarens roll som geometrisk komponent.

Bakom linsen - Peter Svanberg
Framför linsen - Marina, Karolina & jag
Framför fotoredigeringsprogrammet med musarm och väldigt torra ögon - yours truly

Stay tuned for more.

Vårtermin 2011

Nytt år, nya moves, mer awesome sauce: http://poledance.se/sv/signup

Utöver pole-kurserna är det lite galet hur populär stretchen har blivit. Därav: fler pass, nya verktyg i stretchrummet.

Alla dansare jag någonsing träffat verkar vilja bli vigare. Ständigt.
Men även folk från kampsport, parkour, capoeira, crossfit, m.m. säger sig eftersträva stor rörlighet i kombination med bra styrka och kroppskontroll.

Samtidigt fluktuerar så många myter, förvirring och planlöst stretchande som resulterar i frustration och uteblivna resultat. Och i värsta fall: skador.
Been there, done that, got the tshirt?

Därför har vi kokat ner de bästa bitarna från klassisk dans, gymnastik och cirkus - tried and true, homie.



En annan nyhet är core som ett kort men intensivt lunchpass. Bålträning deluxe, garanterat befriat från mesiga situps och and general time o' wastin' ;)

Check it: http://poledance.se/sv/nextschedule

En god sak talar för sig själv

Ett ljuvt minne från vårt event på Södra Teatern under 2010: Pole Art