Public Service Announcement

Jag har skapat ett YouTube-konto specifikt för att folk som tränar med mig ska kunna vraka bland de bästa poledance-klippen YouTube har att erbjuda. Men med det inte sagt att ni andra inte är välkomna att slänga ett öga.
Surfa in, titta, bli inspirerade!

http://www.youtube.com/profile_favorites?user=PoleDanceDotSe

Dagens fynd är den senast inlagda videon: kompilation utav material från Miss Pole Dance Canada 2007. Sjukt bra.

Sabla fukt...

För tillfället spelar vädret knappast till vår fördel.

De senaste dagarnas höga luftfuktighet gör händerna för hala för att kunna hålla i stången ordentligt, samtidigt som den gör armar och ben så pass klibbiga att man fastnar som limmad och bränner sig utav bara helvete om man försöker glida. Dessutom gör det höga lufttrycket att skallen inte känns helt klar.
Först trodde jag att det bara var jag som inte var tillräckligt skärpt och på gång, men sedan visade det sig att en hel uppsjö av våra europeiska kollegor upplevt exakt samma problem den senaste tiden.

Nåja, nu ska jag gå och be till vädergudarna om torka intill förbannelse, samt peela mina handflateskavsår med ansiktsskrubb. Yum!

Jag älskar mitt jobb!

Jag tänker inte förneka saken, ibland är det så sjukt stressigt och ansträngande att hålla allt i luften, jag är bara en och samtalen/intressenterna/bokningarna/eleverna är så många. Det är så mycket som ska fixas, det är så mycket som kan gå åt helvete (och gör!) och ibland måste man vara sådär omöjligt kreativ för att lösa problemen som dyker upp konstant (Murphy's law). Det sista jag vill är ju att kompromissa kvalitén på det jag gör...

Men för att vara 100% ärlig: det ABSOLUT viktigaste för mig är att alla är nöjda. Visst, om någon har fel sorts förväntningar och därför blir besviken så är det inte mycket jag kan göra. Men jag vill verkligen levera det utlovade, se till att folk har roligt, att de ser resultat och att de gör framsteg. Att det är givande och värt tiden.

Och... trots att det man säger om egenföretagare stämmer mer än väl in på mig ("jobbar mest, tjänar minst") så är jag så otroligt glad och tacksam och nöjd!
Som idag. Igår. Förrigår. Och överhuvudtaget... ibland får man så bra respons och har så exceptionellt kul att man undrar om det inte är olagligt att ha så kul med sitt jobb.

Så. Om någon av dem jag plågat under mina pass råkar läsa det här, och om jag inte sagt det tillräckligt tydligt redan: TACK! Tack för att ni är så vansinnigt roliga att ha att göra med och tack för att ni visar att det jag trodde så starkt på verkligen var något att hänga i granen, även i praktiken.

Glad och död :D

Återuppstår imorgon, bbl.

En kort lektion i svenska (och engelska)

Eftersom det tydligen är hiskeligt svårt att skilja de olika störformade föremålen åt tänkte jag råda bot på förvirringen, en gång för alla.

Påle (eng: stake)



Stolpe (eng: post)



Stång (eng: pole)



Så... för allas trevnad, inga fler pinsamma oavsiktliga referenser till Vlad III Tepes.
K?
Class dismissed.

Någonstans finns det någonting med en rejäl buckla i

Första träningspasset med bruten fot igår. Gick över förväntan!
Foten bröt jag när jag sprang förresten, inte när jag dansade. Kontentan? Löpning = farligare än poledance :P

I början vad den sned. Så sned att jag misstänkte att någonting var av. Så när jag hade lipat färdigt (och jag har tidigare brytit båda benen och kan med facit i hand säga att det här var MYCKET smärtsammare) tog jag tag i ytterdelen av det lilla ben som var krokigt och drog. Rakt fram. Hårt. Det var roligt. Och ont. Sen blev den rak.
Hurra! Jag är min egen läkare...

Nästkommande morgon åkte jag till slaktaren. Men där fick jag bara lite bandage och en räkning. Medhavda kryckor och tabletter var mina egna men även dem blev jag nästan rövad på. Skandal!
- Om du har jätteont om 3-4 dagar kan du komma tillbaka så lägger vi gips istället.
- Men. Jag har jätteont NU, räknas det inte?

Så till saken. Jag ville inte ställa in träningen för en sådan skitsak så jag åkte in till studion i alla fall. Allt flöt på perfekt, jag lyckades till och med lära ut ett par nya trick.
Hell! Jag DANSAR bättre än jag går, för tillfället.

You may take my feet, but you can never take my freedom!

Världsklass

Ibland frågar folk mig varför jag började intressera mig för poledance.

- För att det är imponerande och vackert. Roligt och häftigt att kunna. För att jag gillar utmaningar och inte är rädd för smärta.

Ibland frågar folk mig om poledance verkligen är bra träning.

- Tja, man kan dansa med allt ifrån en intensitet som bränner futtiga 200 kcal i timmen upp mot 900. Om man talar om konditionsträning.
Att exempelvis lyfta upp hela sin kroppsvikt med bara en arm är rejält utmanande. Hur många klarar enarmade chins egentligen? Om man talar om styrketräning.
Att överhuvudtaget få upp benen så pass högt eller böja ryggraden såsom vissa trick kräver erfodrar ihärdig stretching under lång tid. Om man talar om smidighet.

Ibland frågar folk mig om det är många som tränar poledance på andra håll i värden och om det finns några mästerskap.

- Massor, som svar på båda frågorna.
Men istället för att JAG babblar på om fördelar hit och utmaningar dit tänkte jag låta följande video tala sitt tydliga språk.

Vinnaren av Miss Poledance Australia 2006:

This is madness!

Efter 2 timmars ihärdigt stångande blir man trött. När man blir trött blir det plötsligt väldigt roligt att flexa och skrika "THIS. IS. SPARTAAA!" framför kameran.

Mad props to http://www.carloscar.se/